Bebis goes Jackie Chan

Ungen har börjat sparka!
inte så att jag känner det än men ändå.

Längtar så efter att få känna krabaten på andra
sidan av magen.Längtar efter den, att få känna
den, lära känna den..

Det e ju helt otroligt och lite "alien" att något kan
växa där inne och sedan komma ut i vår värld och
växa och lära sig och...per automatik dessutom!

Var hemma hos mamma igår, hade lite
"mor o son tid" då vi installerade lite trådlöst
bredband och softade med lite thaimat och starkt kaffe.
Diskuterade om hur viktig man inser att familjen är.
Det är som om allt kommer i ett annat ljus.

Man växer upp hemma för att sedan frigöra sig och
flytta hemifrån och skaffa eget, lära sig stå på egna ben
och nu, nu är man på väg tillbaka till den där början när
man verkligen behövde vara nära familjen. Från att
kanske prata med mina föräldrar ett par gånger i
månaden blir det nu ett par gånger i veckan och det
känns som det bara blir viktigare och viktigare att hålla
kontakten..
Man börjar även tänka på om det var så här mina
föräldrar upplevde det för 26år sedan..

Överlag kan man väl säga att man börjar fundera
mer på existensiella frågor, som ex: det kanske inte
är värt att ligga 10km/h över hastigheten, jag måste
ju vara försiktig, är jag inte det kanske ungen inte får
nån farsa och vi vet ju alla hur o-bra (läs: dåligt,
no offence) ett barn utan en stark fadersgestalt mår,
ja, jag saktar nog ner nu va...

Annars är ju namnfrågan ett ständigt återkommande
dilemma, eller ja, hur ska man uttrycka det, gissel.

- Vad tycker du om det här namnet?
- Ja men det kan ungen ju inte heta för det rimmar ju på..
- Ja men det här då?
- Ja, men jag kände en med det namnet en gång och han
var värsta tönten.

(nej vi vet inte vilket kön barnet har, allt är teoretiskt)

Ett namn är ju nämligen något barnet ska bära med sig
för resten av livet och även om det inte är livsavgörande
så vore det ju kul om man kunde hitta ett fint namn som
ändå passar in på barnet. Själv tycker jag inte om namn
som har stark religiös koppling. Sen är det ju tråkigt med
namn som alla andra har. Drömmen vore ju att hitta både
ett killnamn och ett tjejnamn som är eget, fritt från religiösa
övertygelser och som passar in på barnet, men helt ärligt,
hur lätt är det?!

På jobbet har man nu blivit instruktör, vilket innebär att
man efterlever företagets syn på policy, etiska regler och
värderingar. Dessutom innebär det att man utbildar och
vidareutbildar nyrekryterade och befintlig personal i
maskinlära och rutiner.
Att man sedan får en liten löneförhöjning är inte heller
helt fel så här lagom till bebisen.
Det ska bli kul att lära ut och försöka anpassa sig efter
"elevens" psyke och intellekt. Alla är ju som sagt olika med
olika förutsättningar så det gäller att göra det roligt och
intressant och att samtidigt bejaka eleven.

all for now..nu e jag trött och klockan kommer ju
(som vanligt) att ringa sådär lite över 5 imorgon bitti. gonatt!