En hel vecka!

Ja det har ju gått lite tid sedan sist tyvärr.
Mycket har hänt, bla har jag känt bebisen sparka för första gången i förra veckan och det var ju världens grej, även om det kändes lite läskigt. (typ som en muskelrycking)

I helgen for vi till landet igen och återvände till mysfiket inne i öregrund, denna gång med Elinas far och lillebror. Snubblade över en hel kasse svamp när vi var ute och hjälpte svärfar att såga ner tallar och röja lite så nu blir det nån mustig, höstig gryta mumsfillibabba..

Igår (mån) var jag ute och köpte kit till halloween-partajjet nu i helgen. Sen har jag ju som ni vet gått och funderat på en ny ipod och då velat mellan en nano och en video, det vart en liten svart video igår iallafall:) lite knepigt med nya itunes men jag fattar nog biffen snart..

Idag (tis) var jag o E hos barnmorskan igen och allt såg bra ut, alla kurvor och värden var normala och vi fick höra hjärtljudet via en doppler! lät som att nån var ute och gick i regnet med klackskor ungefär men oj vad ballt:)!

Nu ska jag leka med min nya lilla svarta... adjö

En helg med mys!

Helgen var wunderbaar!

Lördagen: Mös inne i regn o rusk och bara var vi. Hittade gulligaste lilla kondiset i 50-tals stil inne i Öregrund köpte med oss hem och bara möööös! Spelade uno och eldade i järnspisen..

Söndagen vart seg (lördagen kanske vart lite sen trots allt:) men det ska ju söndagar vara. Käkade frulle, plockade ihop och packade allt och gav oss ut i skogen för att köra ett sista rejs efter nån överbliven stackars kantarell.
Sen, på väg hem råkade vi stanna i arlanda stad, ehh vadå stad förrsten?.. Impulshandlade så det stod härliga till, en höstjacka, en rejäl vinterjacka och två tröjor!
Jag blir alltid så där. Först handlar jag inget på ett halvår och sen köper jag i mängder. Men jag är sån, jag gillar inte att gå i affärer och då speciellt kring juletid/löningsdagar. Hade jag varit lite mer organiserad hade jag handlat alla julklappar redan i mitten av augusti. Men det blir väl som vanligt en vecka från julafton.

Måndagen flöt på.. kändes som jag gick i dimma halva dagen för jag var så satans trött, möjligen sjukdomen tvar från skogen? Elina hade en idé om att min kropp ställer in sig på att bli pappa och börjar gå in i standby nu så att jag har mer kraft sen, men jag vet inte. Tror mycket beror på mörkret och den friska luften jag inhalerar när vi e på landet.

Tisdagen: hade min första introduktion för nyanställd. Kul! Hade hunnit preppa lite dagen innan så det vart iallfall lite proffsigt med faktablad och sånt. Kul men svårt. Har två dagar på mig att lära ut allt jag kan och det behövs egentligen bra mycket mer än två dagar. Man får se det lite som körkortet, Man får det men man har det fortfarande på prov i två år. Så jag får se min utbildning som ett steg i rätt riktning. Han kommer ju köra tillsammans med en erfaren kille senare och då kommer han förhoppningsvis fylla i alla "gaps".

Mötte bejben inne i stan och gick runt i lite affärer och letade kläder bla. Fick ett par kallivipper och en slirre. Kom hem o lagade fantastisk god fisksoppa tillsammans. Kom på att Evelyn i äntligen hemma (som f.ö inte alls låter som min mamma) pratar precis som yoda, så där, ni vet baklänges. "Sen man väntah i six minutes" "Kill you, the dark forces will, muhurrmhurr".

ses snart igen kära kära blogg!

Dagar som gått

Ja, inte mycket som har hänt senaste två dagarna. Skum stämning på jobbet efter att L dog. Jag tänker på honom varje gång jag går förbi stället han rasade ihop på. En av cheferna har satt upp en liten minnesbild och ett tänt ljus brevid.

Träffade polarn igår och softade. Han har alltid 1000järn i elden samtidigt, att sen de flesta svalnar av rätt fort är en annan sak. Jag är nog lite avundsjuk på honom med tanke på att han aldrig gick ut gymnasiet utan startade eget istället och idag gör han lite allt möjligt som faller honom in, ex: driver en pokersida (www.replaypoker.com) och pysslar lite med spelbranchen och så. Fast på ett sätt har jag det rätt bra, jag vet ju att om jag jobbar mina timmar får jag min lön. Hans livsstil skulle inte funka för mig, speciellt inte när beben kommer i februari.

Flickan jobbar sent ikväll så jag e helt för mig själv här hemma. Tänkte ta tag i disken som står i staplar i köket och göra lite god mat (kycklingspett me ris o tzatziki). Blir det tid över kanske man får ett infall och börjar städa eller humm, lite ssx på ps2an kanske?...*spritter i fingrarna av spellust*

I helgen ska vi till landet igen jag och Älsklingen, bara vi två. Ska bli superskönt att kunna varva ner utan att tänka på hundar, småbrorsor eller mammor på visit.

Monday morning...

Dagen började tråkigt.

En av "gubbarna" som har jobbat hos oss i 35år segnade ner på golvet och vart medvetslös, började snarka (dåligt tecken om ni inte visste det). Vi lade honom i framstupa sidoläge som nu heter något annat som jag inte minns.
Han åkte in och ut ur medvetslösheten, vaknade till och verkade bättre, ville sätta sig upp och envis som han var fick han sin vilja igenom. Väl sittande blev han medvetslös igen och vaknade sedan till och ville sätta sig upp (trots att han redan satt). Då började vi ana att han inte alls vart bättre och lade ner honom i FSSL igen.
Ambulansen var på väg men hade kört fel trots att vi hade folk vid varje ingång till jobblokalen. När de till slut kom var han riktigt dålig och blek, han hade nästan slutat andas och precis innan detta börjat ropa efter sin mamma.
Min erfarenhet från äldre som ser sina föräldrar är att de är på väg nånstans dit vi levande inte kommer.
Ambulanspersonalen kom lunkande och fick kontakt med honom, när de två killarna sa åt oss att hämta den tredje i bilen förstod vi nog alla att det var riktigt illa, speciellt när den killen kom rusande med defibrilator.. Ambulanspersonal springer aldrig och när de gör det är det ja, riktigt riktigt illa. De fick in honom i ambulansen och for iväg med både sirener och blåljus o allt.

Kändes helkonstigt att något så illa kunde hända någon som aldeles nyss varit så alert och levnadsglad. Vi pratade lite tidigare på morgonen. Han hade varit på landet i helgen men de hade åkt hem lite tidigare för att hans fru hade blivit sjuk. 62år gammal, 3 år kvar till pension. Är inte livet förjävligt ibland?

Senare under dagen ringde chefen och berättade att vi hade förlorat honom, jag kände mig som i krig. För i krig, då förlorar man folk. Kändes bara så jävla onödigt. Fick höra att han kom till sjukhuset men precis innan han skulle in på operation orkade han inte längre.. Huvudartären i buken hade spruckit. Känns ändå skönt att man gjorde så mycket man kunde imorse.

Han var en av de där gamla gubbarna som alltid var glad, alltid hade glimten i ögat och ett skämt var aldrig långt borta. Hoppas han har det bra där han är nu.

Landet

Har precis kommit hem efter en helt underbaaar helg på landet.
Åkte ju som sagt upp direkt efter jobbet i fredags med Älsklingen. Skönt!
Man går ner i varv direkt när man kommer dit, lyssnar man finns där inga ljud, utom möjligen en vindil eller hackspett. Wunderbaar! Sen kom mamma upp på lördagen och vi mös och plockade svamp (hittade en hel korg, nästan:) Åt ljuvlig fisksoppa till middag och spelade kort och "I spy".. Kom i säng vid 23-tiden. Söndagen: åt sen frukost och mös vid spisen. Åte ut med mamma och fyrhjulingen, visade henne runt och hon fick provköra lite. Kul men hon tyckte att jag körde för fort och redlöst (vilket jag inte gjorde,för en gångs skull) :P Nu väntar ännu en arbetsvecka och sen blir det ju sejfyllig landet igen.. längtar redan.. Skönt om det bara vart jag och Älsklingen denna gång, känns som att vi behöver lite tid för oss bara oss...

tvättmaskin

..kom precis hem med älsklingen från mediamarkt
(2:a gången på två dagar vi är där) kom bara hem med
ett papper, men på pappret har vi köpt en tvättmaskin.(weii)

Fast nu var det inte riktigt så, för igår var vi där med svärmor
och hon ville ge oss en tidig julklapp och hade då med bebisen i
åtanke planer på att ge oss en tvättmaskin/torktumlare.
Den var lite väl plastig och gav inget direkt förtroendeingivande
intryck.
Så eftersom att MM hade ny annons ute idag begav vi oss dit igen
och hittde vår nya rygg och tidssparare. Det kommer bli underbart
att slippa tvättstugan då speciellt efter att bebisen kommit.

Men faktum kvarstår: det är livsfarligt att släppa mig lös i en elektronik-butik, jag blir som ett barn på julftonsmorgon och nu hittade barnet i mig en liiiten fin ipod nano (svart såklart) och billig var den typ 2.300 för en 8gb med 24(!)h batteritid...*dregglar som homer* Men älsklingen övertygade mig att vänta en månad, för den finns ju kvar även då. Behöver ju en ny höstgarderob snarast, så det var nog ett bra att vänta lite. Jag får leva med min trogna mini ett tag till..

I helgen blire landet igen, skönt att ha nått att se fram till i mörka, stressiga jobbveckor :D Mamma kommer upp också, fast först på lördag. Tänkte plocka lite svamp och göra det sista med trädgården innan snön kommer. Vi ska passa hundarna och älsklingens lillebrorsa som inte är så liten längre, tänkte försöka lära hundarna att spåra svamp och sånt:)

Godnatt bloggen, hörs igen efter helgen för vi sticker nog direkt efter jobbet imorgon!

Bebis goes Jackie Chan

Ungen har börjat sparka!
inte så att jag känner det än men ändå.

Längtar så efter att få känna krabaten på andra
sidan av magen.Längtar efter den, att få känna
den, lära känna den..

Det e ju helt otroligt och lite "alien" att något kan
växa där inne och sedan komma ut i vår värld och
växa och lära sig och...per automatik dessutom!

Var hemma hos mamma igår, hade lite
"mor o son tid" då vi installerade lite trådlöst
bredband och softade med lite thaimat och starkt kaffe.
Diskuterade om hur viktig man inser att familjen är.
Det är som om allt kommer i ett annat ljus.

Man växer upp hemma för att sedan frigöra sig och
flytta hemifrån och skaffa eget, lära sig stå på egna ben
och nu, nu är man på väg tillbaka till den där början när
man verkligen behövde vara nära familjen. Från att
kanske prata med mina föräldrar ett par gånger i
månaden blir det nu ett par gånger i veckan och det
känns som det bara blir viktigare och viktigare att hålla
kontakten..
Man börjar även tänka på om det var så här mina
föräldrar upplevde det för 26år sedan..

Överlag kan man väl säga att man börjar fundera
mer på existensiella frågor, som ex: det kanske inte
är värt att ligga 10km/h över hastigheten, jag måste
ju vara försiktig, är jag inte det kanske ungen inte får
nån farsa och vi vet ju alla hur o-bra (läs: dåligt,
no offence) ett barn utan en stark fadersgestalt mår,
ja, jag saktar nog ner nu va...

Annars är ju namnfrågan ett ständigt återkommande
dilemma, eller ja, hur ska man uttrycka det, gissel.

- Vad tycker du om det här namnet?
- Ja men det kan ungen ju inte heta för det rimmar ju på..
- Ja men det här då?
- Ja, men jag kände en med det namnet en gång och han
var värsta tönten.

(nej vi vet inte vilket kön barnet har, allt är teoretiskt)

Ett namn är ju nämligen något barnet ska bära med sig
för resten av livet och även om det inte är livsavgörande
så vore det ju kul om man kunde hitta ett fint namn som
ändå passar in på barnet. Själv tycker jag inte om namn
som har stark religiös koppling. Sen är det ju tråkigt med
namn som alla andra har. Drömmen vore ju att hitta både
ett killnamn och ett tjejnamn som är eget, fritt från religiösa
övertygelser och som passar in på barnet, men helt ärligt,
hur lätt är det?!

På jobbet har man nu blivit instruktör, vilket innebär att
man efterlever företagets syn på policy, etiska regler och
värderingar. Dessutom innebär det att man utbildar och
vidareutbildar nyrekryterade och befintlig personal i
maskinlära och rutiner.
Att man sedan får en liten löneförhöjning är inte heller
helt fel så här lagom till bebisen.
Det ska bli kul att lära ut och försöka anpassa sig efter
"elevens" psyke och intellekt. Alla är ju som sagt olika med
olika förutsättningar så det gäller att göra det roligt och
intressant och att samtidigt bejaka eleven.

all for now..nu e jag trött och klockan kommer ju
(som vanligt) att ringa sådär lite över 5 imorgon bitti. gonatt!